DET DU SER
Jag vill tro dig, det vill jag. När du säger att jag är vackrast utan smink. Ibland gör jag det, men bara ibland. Ibland är så sällan, för sällan, nästan aldrig. Men ibland, vi glömmer inte de gångerna, okej? De är de få gångerna som gör mig starkare. En gång ville jag se ut som den där tjejen med långt blont hår. Jag har ångrat mig. När de frågar säger jag att jag hittat mig själv, min stil. Fast egentligen är det du som har övertalat mig att jag inte behöver se ut som de andra. Att jag ser bättre ut som mig.
Egentligen vet jag inte om det är min stil. För likt ett billigt halsband vars guldbeläggning håller på att falla av, faller alla människors mask av. De vi trodde att vi var, det vi trodde var vår sti, våra åsikter och sätt. Allt ändras med tiden, med samhället. Det syns inte till en början, det är först när halsbandet burits många gånger som den billiga metallen kommer fram. Precis som människors sanna jag kommer fram när vi känner dom. Som du gör, när du vet mitt humör och känner av vad jag vill säga. Saken är den att även billig metall är bra, du slänger inte halsbandet, eller hur? Du behåller det. Du gillar det. Det är lite tråkigt att det fina är borta, men det fina skulle inte finnas om det under inte fanns. Förstår du inte? Det är det under som gör det fint.
